Tekst
Video
Spill og lek
Konkurranse
Lydinnspilling
Oppgave
Faglitteratur
Lærerveiledning

Glemt passord?

 

Læringsmål

{{learningObjectiv.description}}

Oppgaven er nå levert

{{assignment.Index}} {{assignment.Type}}

Kommentar

Oppgaver

{{assignment.Comment}}

Såg du i min ask?

N84.jpg
Lydavspilling

Det var en gång en bonde som hade fru och många barn och var mycket fattig. Han hade redan sålt sin sista ko och allt vad de hade, utom kläderna kroppen, för att köpa mat. Både logen och visthuset var tomma.


När de hade svultit en tid och gubben inte visste sig något annat råd sa han en dag till sin fru:
- Om du går med det, Maja, så tar jag ett av barnen och säljer. Jag får väl alltid något för det, så slipper vi svälta ihjäl den här gången.

- Ja, vi är väl tvungna till det, sa frun.
- Då tar jag den äldsta flickan, för hon ser starkast och friskast ut. Ingen skulle vilja ge mig något för de andra bleka, magra stackarna.
- Du får väl göra det, sa hustrun och suckade.


Gubben tog äldsta dottern och gick vägen fram. När de hade gått ett stycke mötte de en gammal, gammal gumma som frågade dem vart de skulle.
- Jag ska ut och sälja min dotter, för vi är så fattiga att vi inte har något att äta där hemma, sa gubben.
- Jag köper henne, sa gumman. Men du får varken silver eller guld för henne. Men när du kommer hem ska du ta de här koklövarna och sätta i båsen i fähuset. Och så går du upp höskullen och lägger dit det här höstrået och den andra skullen lägger du det här halmstrået. Och så går du till lådan i visthusboden och lägger dit den här rovan, och lägger ett sädeskorn i vardera sädeslådan. Och i klädkammarenska du hänga en lapp var spik, och i boden ska du hänga ett ben varje spik i taket.


Så tog gumman med sig flickan och gick.
När gubben kom hem gick han runt i fähuset, skullarna, i bodarna och i klädkammaren och gjorde som gumman hade sagt åt honom. Först därefter gick han in till sin fru.


- Nå, hur mycket fick du för flickan? frågade hon.
- Jag har inte fått något ännu, svarade gubben. Men vi får se vad det kan bli imorgon.


På morgonen väckte gubben frun och frågade:
- Ska du inte ut i fähuset?
- Vad ska jag göra där? frågade hon. Ska jag stå och se de tomma båsen?
- Hör du inte hur korna råmar?, frågade gubben.


Då blev frun rädd, och frågade om han visste hur korna kommit dit.
- Visst vet jag det, sa gubben. Gå nu Maja, och mata dem. Det finns fullt med foder skullarna.


Frun trodde först att hennes man blivit yr i huvudet. Men när han berättat för henne hur allt hängde ihop blev honglad att hon hoppade upp ur sängen och sa:
- Är det sant att vi fått fähuset fullt med kor och skullarna fulla med foder för flickan, så är det väl lika bra att du tar med dig alla de andra barnen och säljer dem med!
- Nej, sa gubben, det var illa nog att nöden tvingade oss att sälja vår äldsta flicka. Och du ska veta att nu har vi nog att både föda och klä våra andra barn och oss själva med. Titta bara in i klädkammaren så ser du nog att där finns mer kläder än du behöver. Och kött och fläsk och säd och rovor har du fullt upp med i boden och visthuset. Så får du vara nöjd, Maja!”
Och sedan levde de lyckligt och länge.

 

Men flickan följde med den gamla gumman hem, och gumman var mycket snäll mot henne. Allt vad flickan ville ha, det fick hon. Men så försökte hon också själv vara gumman till lags. Hon sjöng för henne, och skötte alla hennes små djur och spann och var flitig och snäll, så de kom väl överens.


En dag sa gumman till henne:
- Jag far bort några dagar, så du får vara ensam hemma. Se nu till att du är snäll mot djuren. För övrigt får du göra vad du vill när jag är borta, men du får inte titta i min ask!
När gumman hade rest iväg kunde flickan inte låta bli att öppna asken och titta i den. Men hon satte direkt locket igen och tog väl hand om ankorna och hönsen och gummans andra små djur. Hon spann snällt, och städade gummans stuga morgon och kväll.


När nu gumman kom hem berömde hon flickan mycket för att hon varit så flitig och ordentlig. Men sen spände hon ögonen i henne och frågade:
- Såg du i min ask?
- Nej, svarade flickan darrande.
-Såg du inte i min ask? frågade gumman igen.
- Nej, svarade flickan. Jag har inte rört den.
För tredje gången sa gumman:
- Säg mig sanningen, min flicka. Såg du i min ask?
- Nej, sa flickan för tredje gången, jag har inte tittat i den.
Gumman gav flickan en örfil och sa:
-Först ska du tappa talförmågan, för att du har ljugit, och sedan ska du ut i skogen för att du har varit olydig.


I det samma stod flickan alldeles mållös i en stor mörk skog.
När hon hade gått en lång stund utan att veta vart hon skulle ta vägen fick hon höra hundskall och snart kom kungen och hans stora jaktfölje ridande. När kungen fick se den vackra flickan stannade han och frågade vem hon var. Men flickan lät honom genom tecken förstå att hon inte kunde tala. Då befallde han sitt följe att ta med henne till kungsgården, och han tyckte så mycket om henne att han tog henne till drottning.


När de hade varit gifta ett år eller så fick drottningen en son. Men morgonen efter var barnet försvunnet och drottningen låg där med ett blodigt lillfinger i munnen. Och så spred sig ryktet, att hon hade ätit upp sitt barn.


När kungen fick veta detta blev han illa till mods. Men han tyckte så mycket om drottningen att han inte ville göra henne illa.


Nästa år gick det samma vis. Drottningen fick ännu en son, och än en gång hittade man henne sovande dagen efter med barnets blodiga lillfinger i munnen. När man berättade det för kungen blev han arg och sa:
- Jag ska förlåta henne den här gången också, men händer det en gång till måste hon .
Men tredje året, när drottningen fick sin tredje son, gick allt lika dant som tidigare. Barnet var försvunnet, och dess blodiga lillfinger var kvar i drottnigens mun. Då blev kungen djupt bedrövad.

 

Hans sorg var mycket större än hans vrede. Men kungsord är kungsord, och drottningen måste .
Långt borta i en björklund reste de en hög byggnad med platt tak. En bred trappa ledde dit upp, och allt var täckt av svart tyg. En stor mängd krigsfolk stod uppställda runt omkring, och taket stod bödeln med sin blanka bila.


Dit ut leddes drottningen nu. Vid hennes sida gick prästen och kungen. Men när hon kommit upp för trappan stod den gamla kvinnan där och frågade:
- Såg du i min ask?
Då öppnade drottningen munnen och svarade:
- Ja, det gjorde jag.
- Nå eftersom du har övergivit lögnen, sa gumman, ska duleva ochtillbaka målföret. Och här har du dina tre söner tillbaka. Det var jag som tog dem ifrån dig, och bara lät dig behålla lillfingrarna. Du ser att de saknar dem.


När gumman hade sagt detta försvann hon. Men kungen blev mycket glad över att ha fått igen sina söner. Och ännu gladare att han fick behålla sin drottning. Den svarta byggnaden rev de ner, och bödeln fick inget att göra den gången. Men kungen och drottningen levde lyckliga i många år.

Logg inn for å lese mer

Forfatter: Sara Arámbula

Gjenfortalt av: Annemarie Krarup

Utgiver: Norden i Skolen

Utgitt: 2015

Oppgaver

  • 1Opgaver

    Fælles:

    • Lyt til eventyret på et af de andre sprog.
    • Hvordan var eventyret at forstå?
    • Hvad var let/ svært?

     

    Grupper:

    • Læs eventyret på jeres eget sprog, hvis det er muligt.
    • Genfortæl eventyret.
    • Kender I andre eventyr eller historier, som ligner dette eventyr?
    • Hvad er moralen i eventyret?
    • Hvad synes i om moralen?
    • Ville I kunne lade være med at kigge i æsken?