Forskarna jobbar för högtryck med att bygga en fusionsreaktor som ska kunna tillhandahålla mycket stora mängder energi till jordens befolkning. Den mest testade och använda metoden som forskarna använder när de arbetar med fusionsenergi kallas Tokamak. År 2011 fanns ca 177 projekt av den här typen runt omkring i världen. Det största projektet kallas ITER och ligger i Frankrike.
Fusionsenergin kommer från stora kraftverk och kan användas vid produktion av både el och värme. På så sätt kan den ersätta nuvarande kraftverk som främst eldar med kol, olja och gas.
Fusionsenergi är med andra ord inte särskilt lämpligt för att ersätta bensin och diesel för transportmedel. För att man även ska kunna använda den i t.ex. fartyg och flygplan, som man ännu inte lyckats göra eldrivna, måste man utveckla metoder för att tillverka alternativa bränslen, t.ex. väte eller bioetanol med hjälp av fusionsenergin.
Stor potential och mindre radioaktivitet
Fusionsenergin kommer att vara nästan outtömlig. Ämnet deuterium som man använder i processen finns i stora mängder i vanligt havsvatten. Litium, som används för att framställa tritium, som är det andra ämnet som behövs i processen, är också enkelt att få tag i.
Själva processen är nukleär – eller en kärnprocess – och därför kommer det att förekomma radioaktivitet omkring fusionskraftverket. I motsats till de radioaktiva ämnena från ett vanligt kärnkraftverk så är avfallet från ett fusionskraftverk mycket enklare att hantera. Halveringstiden, alltså den tid som ämnena är radioaktiva, är till exempel mycket kortare – mindre än 100 år – jämfört med fissionsreaktorernas halveringstid på många tusen år, ibland är den så lång som 10 000 år.
Mindre risk med utsläpp
Ett fusionskraftverk måste hela tiden tillföras nytt material för att fungera. Bränslet i processen räcker bara till några få minuters förbrukning. I ett traditionellt kärnkraftverk kan materialet hålla i flera dagar och det kan ske en okontrollerad kedjereaktion kallad härdsmälta. Det kan inte hända med fusionsenergi. Skulle ett fusionskraftverk drabbas av exempelvis en jordbävning, som skedde med atomkraftverket i Fukushima i Japan 2011, skulle de radioaktiva ämnen som skulle kunna spridas i naturen vara så ofarliga att det inte skulle vara nödvändigt att evakuera befolkningen som bor runt omkring kärnkraftverket.
Pris
Fusionsenergi är mycket nytt och det är svårt att säga något exakt om hur dyrt det kommer att bli. Materialen som krävs för att driva verket kommer dock att vara mycket begränsade, så det är själva tekniken och konstruktionen som är dyra. De beräkningar som har gjorts visar därför att det med stor sannolikhet inte kommer att vara dyrare att producera fusionsenergi än de energiformer som vi använder i dag.
I gengäld kommer råmaterialet – havsvatten och litium – att vara tillgängligt överallt, och det kommer därför inte att finnas några länder som kan tjäna pengar på att utnyttja energiråmaterialet som finns i marken.
Sammantaget verkar fusionstekniken vara ett lovande forskningsområde. Den är miljövänlig på så sätt att den inte förorenar miljön, bränslet finns överallt och är lättillgängligt. Problemet är att det krävs ännu ett stort forsknings- och utvecklingsarbete innan det går att använda tekniken. Det tar kanske 40–50 år, och inte ens med den tidshorisonten är det säkert att det kommer att lyckas.
Det används mycket pengar för forskning om fusionsenergi i världen i dag, men man kan ändå sätta beloppet i relation till hur mycket pengar som används på energi. I det perspektivet motsvarar de pengar som används varje år bara två timmars global energiförbrukning.
Logga in för att se mer
