Historiskt har havet alltid haft enorm betydelse för människor, både som transportväg och som källa till föda, sport och njutning. Det gäller även dagens befolkning i Norden, då alla nordiska länder har kuststräckningar. Island, Färöarna och Grönland betraktar fiske som en av de viktigaste branscherna i landet, och en stor del av dessa länders exportintäkter är beroende av fisket; på Färöarna står det för 80% av exportintäkterna. Bland annat därför är det så extremt viktigt att prioritera havets välmående.
Också djurlivet i och omkring havet är beroende av att vi tar hand om havsmiljön. Amerikanska undersökningar visar att det i världen slängs omkring 8 miljoner ton plastskräp i havet varje år, och siffran förväntas fördubblas inom de nästa tio åren om denna utveckling inte förändras.
Skräp i havet
Om man ser skräp i havet, visar det på att det är material som är svårt att bryta ner, som människor har slängt antingen på land eller direkt i havet. De vanligaste typerna skräp i havet är plast, gummi, papper, metall, trä, glas, kläder, etc. Skräp kan vara helt synligt, men kan även vara svårt att se eller helt osynligt. Detta kan till exempel vara mikroplast.
Skräpets eventuella skadlighet och inflytande på naturen, djurlivet och oss människor är beroende av vilka material och djurarter som det är frågan om. Sköldpaddor lockas t.ex. av att äta plastpåsar då de liknar maneter, och fåglar fastnar ofta i gamla fisknät. Vissa material är dessutom skadligare än andra, och bl.a. plastavfall skapar stora problem. Om vi inte gör något kommer det finnas mer plast i havet än fisk år 2050.
Hur hamnar plasten i havet?
Det är viktigt att veta hur plast hamnar i havet om man vill göra något åt det. Plastavfall kan finnas i alla sorters havsmiljöer; längs kuster, mitt ute i havet, på havsytan, eller på havsbotten. Många undersökningar av avfall äger rum längst kusten, men i och med att det är svårare att bevaka plast i havsvatten och havsbotten finns det färre stora undersökningar – och därmed mindre kunskap – om plastens rörelser där. Vi vet dock att plastavfall både kan samlas nära det ställe det slängdes, eller kan det flyta långt bort från dess ursprungsplats. Plastavfallets resa är beroende på en rad faktorer, som t.ex. regn, havsströmmar, riktning av floder, vind och landskap. Dessutom är det beroende av plastens styrka att hålla.
1992 försvann en container med 29000 gula plastankor mitt i Stilla havet under sjöfarten från Hong Kong, och sedan dess har man kunnat hitta gula plastankor runt om i hela världen. Vissa har sköljt upp på land i Hawaii, Alaska och Sydamerika, medan andra har frusit in i den arktiska isen, funnits vid Skottland och längre ut i Atlanten.
Avfall som hamnar i havet hamnar huvudsakligen där på grund av fel eller dålig avfallshantering, och utsläpp av spillvatten från både människor på land och ombord på båtar. FN organet UNEP, värderar att 80% av havets skräp kommer från aktiviteter på land, som t.ex. soptippar, industri och turism, men de resterande 20% från aktiviteter till havs, t.ex. fiske, kryssningsfartyg, och oljeriggar. Fiskare slänger fiskeutrustning och nät i havet. Skepp tappar sina last och slänger avfall över bord. Oljeriggarna gör sig av med borrutrustning och emballage. Turister slänger skräp på stränderna.
Logga in för att se mer
