Text
Video
Spel och lekar
Tävling
Ljudinspelning
Uppgift
Lärarvägledning

De skandinaviska språken - utifrån

En grupp utländska studenter har samlats i ett klassrum. De kommer från alla världens hörn - Japan, Brasilien, Turkiet, Tyskland, USA, Sydafrika, Tjeckien … och har en sak gemensamt. De vill lära sig mer om Skandinavien och de skandinaviska språken.


Det finns flera anledningar till att lära sig ett skandinaviskt språk. Flera av studenterna är här för att de har skandinaviska pojk- eller flickvänner. Andra har kommit för att jobba eller studera.


-    Jag studerar freds- och konfliktforskning, säger John från USA. Skandinavien har ett gott rykte inom min bransch.


Roshni från Indien är här för jobbets skull.
-    Jag arbetar som konsult för ett dataföretag. Nu har jag fått ett treårigt kontrakt i Skandinavien och ska resa mellan Oslo, Köpenhamn och Stockholm. Då är det bra att kunna en del om språket.


Andra i gruppen tycker helt enkelt att Skandinavien är en exotisk, spännande plats att resa till.
-    Efter gymnasiet ville jag läsa något unikt, något som ingen av mina klasskamrater valde, berättar Elisabeth från Italien. Det blev skandinavistik. Jag har alltid varit intresserad av språk och kultur. Skandinavien är spännande, men ändå nära.

 undefined

 

Är det svårt att lära sig ett skandinaviskt språk?

-    Det är nog varken svårare eller lättare än andra språk, säger Gizem från Turkiet. Men det finns en del egenheter som ställer till problem. Ordföljden är exempelvis speciell. Jämfört med engelska - som alltid har rak ordföljd - får de skandinaviska språken omvänd ordföljd om det är något annat än subjektet som inleder meningen. Det heter "Jag lär mig språk på fritiden", men "På fritiden lär jag mig språk", med verbet före subjektet.

 

I mer komplicerade meningar blir det ännu svårare, som exempelvis var man ska placera adverb som "kanske", "ibland" och "inte".
-    Varför är det rätt att säga "Jag känner henne inte", men fel att säga "Jag tycker om henne inte"? Och är det någon skillnad på meningar som "Jag känner henne inte" och "Jag känner inte henne"? Det är svårt att få alla ord på rätt plats.


Skillnaden är stor jämfört med exempelvis japanska och turkiska.
-    I japanska placerar vi verbet sist, säger Ayaka, och Gizem håller med.
-    Det är samma i turkiska.

 

John från USA tycker att pluraländelserna är svåra.
-    Ni har så många ändelser för att uttrycka plural, som -er, -or, -ar, -r och -n. För vissa ord ska det inte ens vara någon ändelse. Jag förstår inte varför man inte kan göra som i engelskan, och sätta ett -s efter alla substantiv.


-    I kinesiskan är det ännu enklare, säger Yi. Där har vi ingen pluraländelse alls!
-    Inte i japanskan heller, säger Ayaka.

 

undefined

 

De skandinaviska språken är väldigt lika. Hur ser man skillnad på svenska, norska och danska?

-    En svensk text är lättast att känna igen. Hela texten är full av prickar, tack vare alla ä och ö. I norskan och danskan finns det inga prickar. Dessutom är det många fler a i den svenska texten, till exempel i pluraländelser på substantiv, som bilar, pojkar och fiskar.

 

Det är svårare att skilja på norska och danska, men man brukar se det på konsonanterna.
-    Danskan har oftast mjuka konsonanter - som b, d och g - när norskan har hårda - som p, t och k.

Jämför t.ex. det danska ordet 'blød' med det norska 'bløt' och det danska 'sag' med det norska 'sak'.

 

Att det är mödan värt är alla studenterna överens om.
-    De skandinaviska språken är coola språk att lära sig, säger de. Det finns ingen därhemma som kan något om norska, danska och svenska. Vi får en kompetens som är helt unik.

Författare: Fredrik Harstad

Skrivet år: 2012

Illustratör/Foto: Norden i Skolen