Text
Video
Spel och lekar
Tävling
Ljudinspelning
Uppgift
Facklitteratur
Lärarvägledning

Glömt lösenordet?

 

Inlärningsmål

{{learningObjectiv.description}}

Uppgiften har delats ut

{{assignment.Index}} {{assignment.Type}}

Kommentar

Uppgifter

{{assignment.Comment}}

Reiser

travel-671425_960_720.jpg
Ljuduppspelning

Jeg reiser alltid i koffert. Det følger naturlig av størrelsen. Jeg går  do en ekstra gang før vi skal dra. En av de voksne har sagt at alt som ikke får plass i kofferten, blir hjemme. På flyplasser og togstasjoner danner de en sirkel rundt meg, mens en av dem åpner i kofferten, legger meg til rette i soveposen, fester hjelmen  hodet mitt og rekker meg lommelykt og en nykjøpt tegneserie. Posen med drops blir stukket ned i soveposen. Vi ses om noen timer, sier de og jeg tviholder  tegneserien. Jeg kan disse rutinerne. Jeg kan reise i koffert. Jeg husker alltid å tisse. Jeg blir aldri borte. Hvis blodet strømmer til hodet mitt så øynene blir tunge, vet jeg at kofferten ligger feil veiog da greier jeg å snu meg igjen. Det er ikke vanskelig. Jeg kan disse reisene. Jeg blir ikke redd av blod i hodet.

Det sildrer i doskåla. Jeg studerer tærne som stikker ut av strømpebuksa. Småpotetene. De første gangene var jeg nok litt red. De voksne måtte gi meg mild sovemedisin for åt  meg til å ligge stilleog når de løftet meg opp igjen var jeg dekket av opkast og hadde revet løs to negler. Som den jenta kan spy, sa de voksne daog dusjet meg grundig. Kofferten sto til lufting  en fremmed balkongselv om jeg sa den hadde høydeskrekk.

Hver gang jeg skal koffertreise, ønsker jeg å være en elefant. Jeg så en elefant  et sirkus en gang. Den hadde egen vogn å være i når sirkuset reiste fra sted til sted. På vogna var det klistret opp bilder av smilende elefanter. Jeg tenkte at det måtte være en fin måte å reise .

Tanken  elefanten minner meg  at jeg etter sirkusforestillingen satt  elefantryggen, og at de voksne tok bilde. Jeg skyller fort ned og vasker fingrene, roper at jeg vil se bildet før vi drar, bildet av meg og elefanten. Bildet, bildet!

Jeg ser det allerede for meg. Mitt hvite fjes  toppen av elefanten laangt oppeog sirkusteltduken i bakgrunnen, bildet, bildet! De voksne sier at de ikke vet hvor det er . Jeg spør igjen, bildet, bildet, må se bildet, bare en liiten stund, spør helt til de leter i pappeskene, brummer og sukker, og til slutt finner noen en konvoluttog jeg åpner den 
grådigmed en sterk fornemmelse av å ha gjort dette før. Spenning,
forventning - og skuffelse.

Bildet jeg ser ned  er helt annerledes. Visst er det meg, men jeg henger rundt en voksenhals. Jeg har gapende øyne og munn. Jeg har røde støvler og hvitt hår. I kanten av bildet er elefantsnabelen såvidt synlig, litt sirkusteltduk i det øverste hjørnet. Jeg stivner. Halsen gulper surt. Det var jo ikke sånn det var. En av de voksne husker seg ned og forteller at vi var  sirkusvi var virkelig detog vi gikk rundt til baksiden. Du var vettskremt av klovnene, fortsetter den voksne, nærmest hysterisk, og de trodde en stund med elefanten ville muntre meg opp. Du digget elefanten, sier den voksne og lirker forsiktig bildet ut av grepet mitt. Jeg nikker. Jeg husker hvordan det var. Da jeg skulle løftes opp  elefanten, dukket klovnene oppog en av demden minste, sprutet vann  meg gjennom en plastblomst han hadde  magen. Jeg husker det. Armer og bein. Hyl. Elefanten ble urolig. Vi ble bedt om å De voksne fikk ikke tatt andre bilder enn det som forsvinner den dagen. Den voksne spør om jeg er klar til å dra.

Denne reisen er den første som ikke går etter planen. Jeg blir liggende i kofferten til lommelykten er tom for batteri, bladet istykkerlest og dropsene oppsugd. Når det endelig er noen som åpner, er det ikke mine voksne, men en fremmed mann med merkelig kjole og et laken rundt håret. Han rygger skremt bakover og sier ting jeg ikke forstår. Jeg åler meg ut av soveposen og ser etter en telefon. Jeg kan disse reisene. Jeg nikker for meg selv. Jeg må ringe de voksne og fortelle at jeg ikke vet hvor jeg er.

Logga in för att se mer

Författare: Ingeborg Arvola

Illustratör/Foto: Cappelen Damm

Inspelat av: Endre Vasstrand

Uppgifter

  • 1Språk- och kulturförståelse

    Ensam:

    • Förstod du texten? Skriv ner yttringar eller ord som du är osäker på i kolumnen till vänster.

     

    undefined

     

    Grupper:

    • Dryfta de ord och yttranden som ni har noterat i vänstra kolumnen. Skriv löpande ner de nya förklaringarna som samtalen i gruppen ger i högra kolumnen.

     

    Två och två:

    • Läs texten högt med en norsk-liknande accent.
    • Notera de ord ni inte förstår.

    Översätt följande substantiv:

    • do
    • småpotetene
    • jenta

    Översätt följande verb:

    • tviholder
    • digget
    • dra

    Översätt följande adjektiv:

    • fort
    • høydeskrekk
    • vettskremt

     

    Välj 10 rader som ni över extra mycket på. När ni är redo spelar ni in det på mobilen och lyssnar - försök att få det att låta norskt. (Använd eventuellt `Det nordiska språkkortet´ som hjälp).

     

    Historien är skriven på norskt bokmål.

    • Undersök vad bokmål är.
    • Vad skiljer bokmål från nynorska?
    • Varför har man infört nynorska i Norge?

     

    Författaren Ingeborg Arvola är från Tromsø i Norge.

    • Hitta Tromsö på en karta.
    • Hitta tre bilder från byn Tromsö.
    • Hitta info om byn Tromsö.

     

  • 2In i texten

    Två och två:

    Barn blandar ofta fantasi och verklighet.

    • Diskutera om barn alltid ljuger när de berättar något som inte kan vara sant.
    • Vad kan vara orsaken att barn har svårt att skilja mellan fantasi och verklighet?
    • Har ni testat att berätta historier som ni visste var på gränsen mellan verklighet och fantasi? Varför?
  • 3Ner i texten

    Två och två:

    • Var tror ni att berättaren har hamnat? Sök efter upplysningar i texten.
    • Hur skulle ni beskriva relationen mellan barnet och föräldrarna i denna text?
    • Tror ni inte att berättaren minns vad som hände i cirkusen när de tog bilder tillsammans med elefanten?
    • Hur gammal tror ni berättaren är?
  • 4Ut från texten

    Två och två:

    • Gör en tecknad serie med fem bilder från denna historia. Använd ett tecknad serieprogram (www.pixton.com) eller rita själv en bildserie.
    • Häng upp de tecknade serierna i klassen.
    • Gör en intervju med barnet. Vad ska ni fråga om - Vad svarar barnet?
    • Spela in intervjun på mobilen och lyssna på varandras ljudinspelningar i klassen.