Text
Video
Spel och lekar
Tävling
Ljudinspelning
Uppgift
Facklitteratur
Lärarvägledning

Glömt lösenordet?

 

Om norska - bokmål och nynorska

Språk: Norska
Antal användare: cirka 5 miljoner 
Exportord: slalom, fjord och quisling

 


Norska kan skrivas på två sätt

Den norska språksituationen är unik. Norska kan nämligen skrivas med två olika skriftspråk - bokmål och nynorska. Som norsk skolelev får man välja vilket språk man vill använda som huvudspråk. Idag är det knappt 90 procent som väljer bokmål och drygt 10 procent som väljer nynorska.

Bakgrunden är historisk. I 300 år var Norge en del av Danmark, och danska var det officiella skriftspråket i Norge. Efter frigörelsen i början av 1800-talet fanns det en vilja att skapa ett eget, norskt skriftspråk. Ivar Aasen som också brukar kallas nynorskans fader reste runt i Norge och samlade in dialektprover. Därefter skapade han nynorskan utifrån de dialekterna som i minsta grad hade blivit påverkade av danska. Om Ivar Aasens arbete med nynorskan är en språklig revolution är Knud Knudsens arbete med att ta fram bokmålet snarare en språklig reformation. Knud Knudsen tog sin utgångspunkt i danskan men med en tillnärmning till norskt talspråk.

Det finns både fördelar och nackdelar med att skriva norska på två olika sätt. En av fördelarna är att norrmännen kan välja ett skriftspråk som ligger nära den egna dialekten. En av nackdelarna är att systemet blir dyrt och komplicerat, eftersom alla läroböcker, myndighetsdokument och annan viktig information måste ges ut på båda språken. Både bokmål och nynorsk har hängivna anhängare som ibland gått i fronten för det som närmast kan beskrivas som ett språkkrig.

 

Det finns också en opinion i Norge för att man endast ska ha ett skriftspråk. Denna riktning har kallats samnorsk. Länge har det norska Språkrådets officiella målsättningen varit samnorsk, vilket har resulterat i att både nynorsk och bokmål har många valmöjligheter. Till exempel kan man på bokmål både skriva syv och sju (sju) och på nynorsk kan man skriva både skule och skole (skola). 

 

Se film om norska

 


Starka dialekter

Generellt kan man dela upp de norska dialekterna i fyra huvudområden - östlandsmål, vestlandsmål, tröndermål och nordnorska mål. Jämfört med Danmark, Sverige och många andra länder har man i Norge stora dialektala skillnader. De dialektala dragen i språket är fler och tydligare, vilket bland annat innebär att det är lättare att placera var en norrman kommer från än vad det är med en dansk och en svensk. Det finns flera orsaker till att det är så. En stor skillnad från Sverige och Danmark är att man i norska inte har ett officiellt standarduttal även om många menar att Oslo-dialekten är det i praxis. En annan är den norska geografin med höga fjäll och fjordar. I Norge finns det en stark prestige i att hålla på sin dialekt och dialekt används i officiella sammanhang som nyhetsuppläsningar och på teater. Prestigen att hålla på sin dialekt är så stark att man till och med har ett ord för att göra till sitt tal och ändra sin dialekt, att knota.

Hur förstår man norska?

Eftersom tanken bakom nynorsk är att särskilja sig från danska är det en del nynorska ord som är främmande för en som kan danska, men också för en som kan svenska. Det gäller bland annat pronomen som me (=vi), dykk (=er) och hennar (hennes). Det gäller också frågeord som korleis (=hur) och kvifor (=varför).


Vokalkombinationer, så kallade diftonger, är vanligare i norskan än i danskan och svenskan. Det gäller framför allt ei, øy og au (nei iställer för nej, øy iställer för ö, aust iställer för öst). Andra nordbor brukar ha svårt att uttala de norska diftongerna. Au ska exempelvis snarare uttalas som eu. Lyt for eksempel til det norske ord hauk.

 

Jämför språken

Denna text är översatt till alla nordiska språk. Hitta likheter och olikheter genom att klicka runt på sidorna om språken. Här är den norska versionen: 

 

Svensker, nordmenn og dansker forstår hverandre ganske bra. De har større problemer med islandsk, til tross for at islandsk ligner det skandinaviske språket man snakket for tusen år siden. Islandskens nærmeste slektning er færøysk, men språkene er ikke så like at en islending forstår en færing uten problemer.


Finsk minner om estisk, men det fins også likheter med de samiske språkene. I både finsk og samisk kan man for eksempel lage lange ord ved å legge bøyingsendelser til ordstammen. Men når det gjelder lange ord ,er grønlandsk i en klasse for seg. Der andre språk trenger en hel setning, holder det iblant med ett eneste grønlandsk ord.


Den norska texten är fylld av bokstaven e - hela 82 stycken (jämfört med bara 47 i den svenska)! Det beror bland annat på grammatiska ändelser - substantivets pluraländelse är ofta -er, verbens infinitivformer slutar ofta med e (till exempel lage) och adjektiven avslutas ofta med e före ett substantiv (skandinaviske och lange). Men det beror också på att norskan och danskan oftare stavar ord med e där svenskan använder bokstaven ä.

 

I ordet hverandre är h:et stumt - det ska inte uttalas. Så har det varit också i svenskan, men där tog man bort h:et i den stora stavningsreformen 1906. Flera av ordvalen är lika i danska och norska, men annorlunda i svenska. Det gäller till exempel setning (istället för mening). Att danskan och norskan har ett större gemensamt ordförråd är ett tecken på att det norska skriftspråket har influerats av danska.

 

Här är samma text fast på nynorsk:

Svenskar, nordmenn og danskar forstår kvarandre ganske bra. Dei har større problem med islandsk, trass i at islandsk liknar det skandinaviske språket ein snakka for tusen år sidan. Islandsken sin næraste slektning er færøysk, men språka er ikkje så like at ei islending forstår ei færing utan problem.


Finsk minner om estisk, men det finst også likskapar med dei samiske språka. I både finsk og samisk kan ein til dømes lage lange ord ved å legge bøyingsendingar til ordstammen. Når det gjeld lange ord ,er grønlandsk i ein klasse for seg. Der andre språk treng ei heil setning, held det iblant med eit einaste grønlandsk ord.

 

Till skillnad från bokmålstexten innehåller nynorsktexten nästan lika få e:n som i den svenska texten – bara 54! En orsak till att det inte är fullt lika få e:n som i den svenska texten är att man på nynorsk, precis som i bokmål, böjer adjektiven i plural med -e. Verben böjs däremot inte alltid med -er som i bokmål (exempelvis liknar) och detsamma gäller pluraländelserna av substantiv (exempelvis svenskar).

 

På nynorsk finns inte kombinationen hv och istället använder man ofta kv (exempelvis kvarandre). Nynorskan har också fler diftonger än bokmål (exempelvis heil, einaste och ein). I textexemplet kan vi också se exempel på hur nynorskan tar avstånd från danska i ord som likskap (istället för likhet) och bøyingsendingar (istället för bøyingsendelser)

Bilder

norgga_leavga2.jpg