Text
Video
Spel och lekar
Tävling
Ljudinspelning
Uppgift
Lärarvägledning

Om norska - bokmål och nynorska

Språk: Norska
Antalet talare: ca. 5 miljoner 
Exportord: slalom, fjord och quisling
Hur man hälsar: hei och goddag
Svårast att säga: russiske ripsbusker og andre russiske ripsbuskvekster

 


Norska kan skrivas på två sätt

Den norska språksituationen är unik. Norska kan nämligen skrivas med två olika skriftspråk - bokmål och nynorska. Som norsk skolelev får man välja vilket språk man vill använda som huvudspråk. Idag är det knappt 90 procent som väljer bokmål och drygt 10 procent som väljer nynorska.

Bakgrunden är historisk. I 300 år var Norge en del av Danmark, och danska var det officiella skriftspråket i Norge. Efter frigörelsen i början av 1800-talet ville norrmännen skapa ett eget, norskt skriftspråk. Det skedde med två konkurrerande metoder. Den ena metoden justerade danskan så att man gradvis närmade sig norskt talspråk (så skapades dagens bokmål). Den andra metoden skapade ett helt nytt skriftspråk som tog sin utgångspunkt i norska dialekter (så skapades dagens nynorska).

Det finns både fördelar och nackdelar med att skriva norska på två olika sätt. En av fördelarna är att norrmännen kan välja ett skriftspråk som ligger nära den egna dialekten. En av nackdelarna är att systemet blir dyrt och komplicerat, eftersom alla läroböcker, myndighetsdokument och annan viktig information måste ges ut på båda språken. Både bokmål och nynorsk har hängivna anhängare som ibland gått i fronten för det som närmast kan beskrivas som ett språkkrig. Andra har försökt medla och lansera förslag till hur man kan förena skriftspråken, men det har mest lett till ytterligare valmöjligheter och en förvirring om hur nynorsk och bokmål egentligen ska skrivas.

 

 

Se film om norska

 


Starka dialekter

Jämfört med Danmark, Sverige och många andra länder har norskan lyckats bevara flera av sina dialekter. De dialektala dragen i språket är fler och tydligare, vilket bland annat innebär att en norrman avslöjar mer om var han kommer ifrån när han talar. Anledningen är dels en medveten språkpolitik, dels att den norska geografin bidragit till större avstånd mellan folk. Generellt kan man dela upp dialekterna i fyra huvudområden - östlandsmål, vestlandsmål, tröndermål och nordnorska mål.

 


Hur förstår man norska?

En del vanliga ord i framför allt nynorska dialekter är svåra att förstå för andra nordbor. Det gäller bland annat pronomen som me (=vi), dykk (=er) och hennar (hennes).  Det gäller också frågeord som korleis (=hur) och kvifor (=varför).


Vokalkombinationer, så kallade diftonger, är vanligare i norskan än i danskan och svenskan. Det gäller framför allt ei, øy og au (nei iställer för nej, øy iställer för ö, aust iställer för öst). Andra nordbor brukar ha svårt att uttala de norska diftongerna. Au ska exempelvis snarare uttalas som eu. Lyt for eksempel til det norske ord hauk.

 


Jämför språken

Denna text är översatt till alla nordiska språk. Hitta likheter och olikheter genom att klicka runt på sidorna om språken. Här är den norska versionen: 

 

Svensker, nordmenn og dansker forstår hverandre ganske bra. De har større problemer med islandsk, til tross for at islandsk ligner det skandinaviske språket man snakket for tusen år siden. Islandskens nærmeste slektning er færøysk, men språkene er ikke så like at en islending forstår en færing uten problemer.


Finsk minner om estisk, men det fins også likheter med de samiske språkene. I både finsk og samisk kan man for eksempel lage lange ord ved å legge bøyingsendelser til ordstammen. Men når det gjelder lange ord ,er grønlandsk i en klasse for seg. Der andre språk trenger en hel setning, holder det iblant med ett eneste grønlandsk ord.


Den norska texten är fylld av bokstaven e - hela 82 stycken (jämfört med bara 47 i den svenska)! Det beror bland annat på grammatiska ändelser - substantivets pluraländelse är ofta -er, verbens infinitivformer slutar ofta med e (till exempel lage) och adjektiven avslutas ofta med e före ett substantiv (skandinaviske och lange). Men det beror också på att norskan och danskan oftare stavar ord med e där svenskan använder bokstaven ä.


I ordet hverandre är h:et stumt - det ska inte uttalas. Så har det varit också i svenskan, men där tog man h:et bort i en stavningsreform 1906. Uttalet är dock detsamma i både svenska och norska.
Fler av ordvalen är lika i danska och norska, men annorlunda i svenska. Det gäller till exempel setning (istället för mening). Att danskan och norskan har ett större gemensamt ordförråd är ett tecken på att det norska skriftspråket är baserat på det danska.

 

Bilder

norgga_leavga2.jpg