Danska är inte bara modersmål för cirka fem miljoner danskar - det är också ett viktigt andraspråk på Island, Färöarna och Grönland. Här måste alla skolelever läsa danska som främmandespråk. Särskilt på Färöarna är danskans ställning stark. Många färöiska ungdomar föredrar till och med att läsa böcker på danska framför att läsa på sitt eget modersmål.

Med sina cirka tio miljoner talare är svenskan det största språket i Norden. Det språk som brukar kallas för rikssvenska bygger på den dialekt som talades i Mellansverige på 1800-talet. Den dialekten har spridit sig över landet, även om dialekterna lever kvar. Skånska och gotländska är två exempel på tydliga, svenska dialekter. Skånskan är lätt att identifiera tack vare sitt skorrande tungrots-r, medan gotländskan är känd för sina vokalkombinationer, s.k. diftonger (det heter till exempel haust istället för höst och stain istället för sten)

Den norska språksituationen är unik. Norska kan nämligen skrivas med två olika skriftspråk - bokmål och nynorska. Som norsk skolelev får man välja vilket språk man vill använda som huvudspråk. Idag är det knappt 90 procent som väljer bokmål och drygt 10 procent som väljer nynorska.

Finska talas huvudsakligen i Finland och är modersmål för ca 4,9 miljoner finländare (ca.90%). Finland har två nationalspråk, finska och svenska (som är modersmål för ca 5,3%, ca 300 000 finländare,). Utanför Finland är finska ett av Sveriges officiella minoritetsspråk, enligt uppskattning har över 700 000 personer i Sverige finsk härkomst och ca 300 000 – 400 000 av dem talar finska. Finska minoriteter finns också i Norge, Ryssland och Estland.

En sak som skiljer isländskan från de skandinaviska språken är antalet bokstäver i alfabetet - det finns 32 stycken, trots att varken c, q, z och w finns med. Flera av vokalerna har en accent, som i orden árum, rót och þúsund, och uttalas med ett eget ljud. Á ska uttalas som diftongen /au/, ó ska uttalas som /åo/ medan ú liknar ett svenskt o-ljud.

I slutet av 1700-talet skrevs det en hel del texter på färöiska. En förhållandevis omfattande ordbok med dansk och latinsk översättning blev nedtecknad liksom en del sånger och annan folklore som tidigare förts vidare muntligt från generation till generation. På den tiden fanns det inget auktoriserat färöiskt skriftspråk så varje skribent tillämpade sin egen stavning som huvudsakligen baserades på hur orden lät. Det gjordes försök att etablera ett färöiskt skriftspråk men först 1846 med V.U. Hammershaimbs förslag på stavning, som hade rötter i språkhistorien, blev färöiska, som vi känner det idag, etablerat. Det tog ett antal år innan det färöiska skriftspråket blev mer utbrett. Huvudorsaken var att den färöiska befolkningen på den tiden nästan uteslutande var muntliga utövare, det fanns inga etablerade skolor i landet och all daglig kommunikation och överföring av kultur skedde muntligt på färöiska.

Grönländska - eller kalaallisut, som grönlänningarna själva kallar sitt språk - liknar inget annat språk som du har träffat på. Det märker du bara genom att slänga ett öga på exempeltexten. Den består bara av 72 ord, jämfört med exempelvis 108 i den danska översättningen och 90 i den finska. Å andra sidan är orden väldigt långa. Kan du förstå något av dem? Vad betyder paaseqatigiilluarsinnaapput? Eller oqaatigineqarsinnaammata?

Samerna är det ursprungliga folket på Nordkalotten, och användningen av samiska är utspridd på tvärs av gränserna mellan Norge, Sverige, Finland och Ryssland. I dag finns det ungefär 100.000 samer, varav 30% pratar samiska och 10% använder skriftspråket. Samiska är mycket annorlunda än de skandinaviska språken då det tillhör den finsk-ugriska språkstammen, precis som ungerska och finska. Som på finska lägger man trycket på första stavelsen i ordet. Det är så stora skillnader på de samiska dialekterna att de delas upp i tio olika samiska språkgrupper. Skillnaderna kan vara lika stora som mellan norska och isländska.